fel i hövve?

jag vet inte vad de e med mig. men helt plötsligt har jag tappat livsgnistan. jag menar alltså den gnistan som gör att jag vaknar upp varje dag och vill göra nåt speciellt med dagen. absolut inte så att jag inte vill leva, verkligen inte. men just nu går jag bara upp på morgonen för leo. om han inte hade varit här hade jag legat i sängen tills efter lunch.
vet inte hur det har blivit såhär. försenad förlossningsdepression? bara 5 månader efter alltså .. nja .. kan de hänga ihop med att jag har svårt att läsa/koncentrera ögonen just nu? alltså konstant molande huvudvärk?

har hört talas om höst och vinter depression men kan detta vara en sommar depression? eller e de bara verkligenheten som kommit ikapp mig? detta var nog inte vad jag hade tänkt mig att livet skulle se ut innan 25års ålder.

jag hatar att älta saker som jag aldrig kommer att få svar på, men jag vill gärna ha svar på frågorna i mitt huvud. jag funkar lite så. om jag har ont i huvudet tex så måste jag hitta en orsak eller nåt att "skylla på" så känns de genast bättre. men nu när jag inte har nåt svar alls, fatta hur jobbigt de känns.

hur ska jag kunna njuta av sommaren när jag bara vill att den ska ta slut? varför vill jag att den ska ta slut? bara för att tiden ska gå. men de e ju inte så att jag har nåt att fly till i höst direkt.

nu fick jag en tvångstanke och måste bara skriva ner 60% så då gjorde jag de



i går och idag har vi bara varit ute i solen (som ni ser på bilderna nedan). bäbis e underbar men ibland skulle jag vilja koppla bort min mamma-radar och bara njuta av tystnaden när han sover men jag e alltid på helspänn. nu kom jag av ämnet.. hmm .. tänkte ju komma ifrån de där hjärnspökerna..
okej jag gör ett nytt försök.
bäbis e underbar och har käkat majs och morötter till lunch idag. fick smaka på vatten som dryck till men de var verkligen verkligen ingen hit .. haha .. stackarn .. trodde han fick ersättning å så var de läskigt vatten i nappflaskan. han spott-fräste ut de så de sprutade åt alla håll .. haha ..

kan förövrigt medela att mammans (jag) tålamod har blivit bättre. särskillt vid måltiderna. han krånglar en hel del men jag tar de med ro numera. om han inte gör illa mig som han gör ibland, då kan jag bli irriterad även om han inte vet ritkigt vad han gör.



en sak jag kommit på med att han käkar mer riktig mat nu, e att de e svårt att veta när han e hungrig nästa gång. de beror ju på hur mkt puré han käkade och om han fick ersättning i direkt anslutning till purén. jag slänger bort en hel del ersättning nu eftersom de e svårt att veta om han vill ha 60, 90, 120 eller 150ml .. han käkar som mest 180ml men de gör han på kvällarna oftast.



nu har jag babblat av mig lite å nu ska jag se lite på teve å försöka sova lite sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0