Det ordnar sig

nu har vi åkt buss första gången ever.
visst de var inte lika svårt/jobbigt som jag trodde men de var inte värt de iaf.

på stan inhandlades barnmat och 3par halksockar.
en overall bokades eftersom pappa hade erbjudit sig att köpa en eftersom jag var så obeslutsam.
blev en didriksson, svart med rutor på typ.

(tror de var en sån)


en tanke slog mig oxå när jag var på stan å väntade på bussen (som jag missat med 30sek) att alla var så vänliga. stannade och pratade eller fråga om jag behövde hjälp med burklocket (som jag förövrigt skulle ha PÅ inte av) de enda jag inte fick hjälp med (kändes de som) var att komma av bussen när den parkerat en halv meter från trottoaren. men men, vad kan man begöra? inte fick ju betalat.


hörde massa höga röster (inte hög men klara röster) när jag kom hem å satte mig i soffan. efter ett litet tag blev jag nyfiken och kollade ut genom fönstret mot granntanten (har ju bara en granne) å mycket riktigt hon och hennes son står ute i den vildvuxna trädgården och drar upp sommarens utväxta (eller heter de urväxta) ;) blommor. en gång på hela sommaren klipptes gräset på den sidan staketet.
å förresten, om hon inte gör nåt åt staketet till nästa vår så ska jag börja klaga som tusan över det oxå. går ju inte å klippa min gräsmatta på ett bra sätt för hennes staket lutar så mkt över på min sidan att handtaget i klipparen tar i staketet hela tiden.




väntar på bussen


på stan


bussen hem

ett riktigt äventyr! :P