Det ordnar sig

Av nån anledning börjar jag fundera runt snittet redan nu. Jag får lixom panik vid tanken, det måste jag erkänna. Epiduralen, snittet, slitet och syendet. Usch å fy. Egentligen tycker jag katetern känns jobbigast nästan. Så om nån tror man väljer snitt för att det är den enkla vägen så är det inte riktigt rätt. Jag tror jag kommer få panik när jag ska lägga mig där och när epiduralen ska sättas och när skynket kommer upp och när ..... Ja och så vidare.. Nej jag tycker verkligen det är jobbigt med snitt. Men jag vill oxå förtydliga att enda sättet att få ut ungen är att gå igenom detta så det e bara att köra de. 

Lilla Love i magen verkar må bra iaf. Sparkar å har sig. Han har ett tydligt mönster att sätta igång så fort jag dammsuger på jobbet :-) Och när jag kommer hem och kraschar i soffan efter en lång jobbdag. Magen växer och är jättestor men jag följer säkert nån sorts kurva så det borde vara lugnt :-) 7kg upp på vågen sen start så det känns oxå okej. Trots att jag käkar väldigt mycket :-) Men men man e ju bara gravid några få ggr under en livstid.